Genom att studera friska och sjuka trumhinnor har Johan Knutsson kartlagt biokemiska processer vid den deformation av trumhinnan som på sikt kan leda till pärlcystebildning i örat.
Pärlcystor drabbar inte stora befolkningsgrupper men varje år måste ett tjugotal patienter opereras i Västerås för att rädda hörseln. Utan behandling, som i många utvecklingsländer, kan pärlcystor leda till döden. Vuxna patienter som får en så kallad pärlcysta i trumhinnan har i större utsträckning haft vätskeansamling innanför trumhinnan som barn, jämfört med vuxna med normal trumhinna. I doktorsavhandlingen har Johan Knutsson gjort jämförande laboratorieanalyser av friska trumhinnor, trumhinnor som utsatts för längre tids vätskepåverkan och trumhinnor som bildat pärlcystor. Trumhinnan består av tre lager; ett starkare mellanskikt och två ytskikt.
– Som en vägg med en tapet på vardera sidan, förklarar Johan Knutsson. Ibland försvagas mellanskiktet och fickbildningar kan uppkomma.
Doktorsavhandlingen visar att mellanskiktet inte på något tydligt sätt förändras biokemiskt av vätska innanför trumhinnan medan pärlcystetrumhinnorna har förändrats.
– Det vore intressant att studera fickbildning utan pärlcysteutveckling, d v s ett mellansteg mellan de studerade sjukdomarna.
Avhandlingen rör också trumhinnans ytskikt vilket har många likheter med huden. Från allas trumhinnor lossnar det kontinuerligt fjäll som hos friska trumhinnor automatiskt leds bort. Finns det fickbildningar kan fjällen fastna där och resultera i pärlcystor.
Johan Knutssons forskning visar också att det kan finnas stamceller på vissa platser i trumhinnan, men mer forskning behövs för att kunna slå fast att så är fallet. Tvärtemot vad många kanske tror är örat ett långtifrån färdigforskat organ och det finns nya upptäckter att göra.
– Det handlar om att lägga ytterligare bitar i pusslet för att kunna få bättre förståelse kring öronsjukdomarna och därigenom finna bättre behandlingsmetoder, säger Johan Knutsson.