Smittspårning är en av de viktigaste delarna i bekämpningen av smittsamma sjukdomar. Det bidrar till att stoppa smittspridningen och att hitta de som kan ha blivit smittade. Därigenom minskas eller förhindras det lidande en sjukdom eller en smitta kan orsaka.
Smittspårning är obligatorisk för en rad sjukdomar som ingår i smittsklyddslagen, se lista på dessa sjukdomar till höger under "länkar". Smittspårningen ser olika ut beroende på vilken sjukdom som läkaren konstaterat. En patient som är smittad med en sådan sjukdom är skyldig att efter bästa förmåga lämna uppgifter om hur han/hon kan ha blivit smittad och om vilka andra som kan ha utsatts för smitta. Dessa besök och eventuell behandling är kostnadsfritt för patienten (
Smittskyddslagen 2004:168).
Behandlande läkare har ansvaret för att genomföra smittspårning, men kan överlåta den till någon annan, tex kurator, barnmorska eller annan person med särskild kompetens inom området. Smittspårning ska genomföras redan vid stark misstanke om sjukdom även om man inte har fått ett positivt labsvar.
Personer som inte frivilligt kommer för undersökning och/eller behandling kan efter dom i rätten hämtas med tvång eller bli tvångsisolerade.
Socialstyrelsen har tagit fram en handbok om smittspårning vid sexuellt överförbara infektioner. Den är tänkt som ett hjälpmedel i det praktiska arbetet med smittspårning. Boken kan laddas ner eller beställas, se länkar.
Mer information: