Uppdaterad:2012-01-18

Smittspårningshandboken andra upplagan

smittspårningshandboken
Socialstyrelsen har utkommit med en 2:a upplaga av handboken Smittspårning vid sexuellt överförbara infektioner (Socialstyrelsen, nov 2008) eftersom den första upplagan har tagit slut.
 
Den vänder sig till personal inom hälso- och sjukvården som arbetar med smittspårning av infektionssjukdomar som är överförbara vid sexuell kontakt. Smittspårning är en viktig aktivitet i det preventiva arbetet och i bekämpningen av smittsamma sjukdomar och är därför obligatorisk för en rad sjukdomar som ingår i smittskyddslagen (2004:168). Detta gäller bl a gonorré, hiv, klamydia, syfilis, samt hepatit A, B och C.
 
Allt som görs i samband med smittspårningen måste dokumenteras i s k smittspårningshandlingar. Eftersom spårningen ofta avser flera olika personer kan man inte använda patientjournalen, utan sådan smittspårningsinformation måste dokumenteras åtskild från indexpatientens journal. Tidigare fördes ofta anteckningar i samband med smittspårning och dessa kastades ofta när smittspårningen hade avslutats. Nu ska denna information sparas. Hur länge är inte entydigt bestämt ännu. För klamydia föreslås tre år medan smittspårningshandlingar vid kroniska sjukdomar som t ex HIV bör sparas länge, kanske livslångt.
 
Att smittspåra innebär att göra en utredning om vem eller vad som kan ha överfört smittan till en patient och vilka andra personer som kan ha smittats. Man måste ta ställning till om det finns anledning att provta andra personer som också kan vaa smittade.
 
Kontakterna bör informeras om smittan, hur man unviker att smitta andra och om skyldigheten att söka läkare. Den som ansvarar för smittspårningen ska sedan kontrollera att kontakterna fått information och att de undersökts av läkare. På ett särskilt smittspårningsblad ska kontakternas identitet antecknas, när och hur de informerats samt när de undersökts och eventuellt provtagningsresultat. I indexpatientens egen journal ska antecknas när smittspårningen påbörjades och avslutades. Det ska vidare gå att koppla samman indexpatientens journal och smittspårningshandlingarna.
 
Handboken har tagits fram för att ge vägledning och vara ett hjälpmedel i det praktiska arbetet med smittspårning. Den består av sju kapitel som bl a tar upp:
  • lagstiftning och föreskrifter
  • ansvarsfördelning
  • samtalsmetodik
  • smittspårningsmetodik
  • fakta om olika STI
  • dokumentation och arkivering
  • smittskyddsanmälan och
  • kvalitetssäkring och uppföljning.
  
 
Smittspårningshandboken finns att beställa på Socialstyrelsens webbplats, direktlänk.  Där kan du också få en sammanfattning av boken, eller ladda ner den som pdf-fil.